Som många av er vet, så är jag hysteriskt lättskrämd. Nu menar jag inte bara lite lättskrämd utan hysteriskt lättskrämd. Expert på att skrämma mig själv till och med.
Häromdagen, när Emma var här, skulle vi hem från söder, gick till pendelstationen (stockholm södra). Stod där och jag började skrämma upp mig själv. Ni som vart vid södra stationen vet ju att det är hål i väggarna till spårtunnlarna där bredvid.. Jag fick för mig att det var zombies som klättrade på väggarna där inne, som tänkte döda oss. (På tok för mycket skräckrullar för mig hör ni ju).

Iallafall, jag fick verkligen en redodlad panikångestattack. Kunde inte andas och hypiventilerade typ. Fy fan vad jag blev rädd och hysteriskt (STÖRT JAG VET!).

Så i Lördags när jag skulle till mariatorget övervägde jag att åka in till stockholms station och byta till tuben, men gick ändå av vid södra stationen *stolt*. Halvsprang dock igenom hela stationen med min trasiga fot (remember fallet?).
Morgonen efter gick det dock mycket bättre, jag haltade där för mig själv och tanken jag hade var "HA! Nu är det solljus här inne så dom kan inte ta mig!" Ni som vart där vet ju att det är hål i taket liksom. Hur stört och absurt är inte det egentligen? att tänka sånna saker. Ni hör ju hur knasig jag är men det är så mitt huvud funkar.

Erkänn att ni blir värsta beskyddande och vill krama om mig nu va?
(egentligen vet jag att ni ligger och rullar på golvet av skratt men det bjuder jag på)

Jag är som jag är :D

Puusss