Snäll flicka.
En sån är jag, en snäll flicka alltså.
Vet ni vad jag gjorde igår, först på bussen till ikea och sen i kassorna där?
Jag hjälpte damer i nöd! Näe kanske inte riktigt så men jag ska förklara.
Senario ett, bussen:
Jag och mamma hade satt oss vid handikappsätena, mitt emot varandra.
Efter ett tag kliver det på en gammal kvinna och en jättegammal tant och sätter sig bredvid oss. Strax efter dom satt sig ner kommer det en tredje supergammal tant med en "dra-maten-väska" och bökar och grejar, grejen var att det inte fanns några fler lediga platser där såå jag ber vänligt kvinnan bredvid mig om att maka på sig så jag kunde hoppa förbi henne ut i mittgången, Vilket hon gjorde och sen hoppade in på den platsen jag suttit på.
Jag gick fram till den där supergamla damen och sa "ursäkta." och hon kollar (givetvis) frågande på mig.
"Du får jättegärna ta min plats om du vill" erbjöd jag, som den snälla flickan jag är.
"Tack så mycket, men jag står nog kvar här med väskan jag, men tack så mycket ändå" säger fossilen. (jag försökte ju iaf, det var väl snällt?)
Jag slår mig ner på sätet där den andra kvinnan suttit och känner mig sådär lagomt gullig varpå tanten bredvid mig och den bredvid mamma berömmer mig för hur vänlig jag var. HA! Det är ju det jag säger. Är man snäll mot andra, får man godhet tillbaka. Så det så!
Senario två, Ikeakassorna:
En superpyttejätteliten tant och hennes (rätt långa och förmodade) make står och yrar bakom mig och mamma vid en av snabbkassorna. (ni vet där det är en enorm skylt där det står "SNABBKASSA, Endast kortbetalning. Max 15 varor!" ungefär)
Tanten började läsa på skylten efter hon ställt sig i kön och säger till hennes (förmodade) man "men.. här får man ju bara betala med kort!?, vi har ju inget sånt!"
Gubben och tanten började kolla förvirrat runt sig mot dom andra kassorna. Och här, mina kära läsare, här hoppade superjossan in och försökte hjälpa till.
"Det här är en snabbkassa men den där, nummer 9, det är n vanlig kassa" säger jag och pekar mot kassan bredvid oss. Notera att jag faktiskt SA nummer 9 också bara för att understryka vilken som var en vanlig kassa.
Tanten med den tillhörande (och förmodade) maken tackar "så hemskt mycket" och börjar yra iväg mot kassa nummer nio.. Bara det att dom går förbi nummer nio och vidare mot 8 och ställer sig i den kön, som förövrigt också var en snabbkassa med bara kortbetalning.. Men just där kände jag att det var liksom inte mitt bekymmer längre, jag undrar om dom ens hamnade vid en vanlig kassa tillslut, men jag försökte hjälpa till iallafall.
Måste bara tillägga att den där yttepyttelilla tanten verkligen var typ 3 äpplen hög. Hon kan fasen inte var längre än 1,40 alltså. Supersött!
Sammanfattning:
Jag är en snäll flicka.. Men tanter på bussar föredrar att stå med sina dra-maten-väskor och gamla par på ikea lyssnar inte riktigt på vad en halvblond 21åring försöker säga till dom.
Vet ni vad jag gjorde igår, först på bussen till ikea och sen i kassorna där?
Jag hjälpte damer i nöd! Näe kanske inte riktigt så men jag ska förklara.
Senario ett, bussen:
Jag och mamma hade satt oss vid handikappsätena, mitt emot varandra.
Efter ett tag kliver det på en gammal kvinna och en jättegammal tant och sätter sig bredvid oss. Strax efter dom satt sig ner kommer det en tredje supergammal tant med en "dra-maten-väska" och bökar och grejar, grejen var att det inte fanns några fler lediga platser där såå jag ber vänligt kvinnan bredvid mig om att maka på sig så jag kunde hoppa förbi henne ut i mittgången, Vilket hon gjorde och sen hoppade in på den platsen jag suttit på.
Jag gick fram till den där supergamla damen och sa "ursäkta." och hon kollar (givetvis) frågande på mig.
"Du får jättegärna ta min plats om du vill" erbjöd jag, som den snälla flickan jag är.
"Tack så mycket, men jag står nog kvar här med väskan jag, men tack så mycket ändå" säger fossilen. (jag försökte ju iaf, det var väl snällt?)
Jag slår mig ner på sätet där den andra kvinnan suttit och känner mig sådär lagomt gullig varpå tanten bredvid mig och den bredvid mamma berömmer mig för hur vänlig jag var. HA! Det är ju det jag säger. Är man snäll mot andra, får man godhet tillbaka. Så det så!
Senario två, Ikeakassorna:
En superpyttejätteliten tant och hennes (rätt långa och förmodade) make står och yrar bakom mig och mamma vid en av snabbkassorna. (ni vet där det är en enorm skylt där det står "SNABBKASSA, Endast kortbetalning. Max 15 varor!" ungefär)
Tanten började läsa på skylten efter hon ställt sig i kön och säger till hennes (förmodade) man "men.. här får man ju bara betala med kort!?, vi har ju inget sånt!"
Gubben och tanten började kolla förvirrat runt sig mot dom andra kassorna. Och här, mina kära läsare, här hoppade superjossan in och försökte hjälpa till.
"Det här är en snabbkassa men den där, nummer 9, det är n vanlig kassa" säger jag och pekar mot kassan bredvid oss. Notera att jag faktiskt SA nummer 9 också bara för att understryka vilken som var en vanlig kassa.
Tanten med den tillhörande (och förmodade) maken tackar "så hemskt mycket" och börjar yra iväg mot kassa nummer nio.. Bara det att dom går förbi nummer nio och vidare mot 8 och ställer sig i den kön, som förövrigt också var en snabbkassa med bara kortbetalning.. Men just där kände jag att det var liksom inte mitt bekymmer längre, jag undrar om dom ens hamnade vid en vanlig kassa tillslut, men jag försökte hjälpa till iallafall.
Måste bara tillägga att den där yttepyttelilla tanten verkligen var typ 3 äpplen hög. Hon kan fasen inte var längre än 1,40 alltså. Supersött!
Sammanfattning:
Jag är en snäll flicka.. Men tanter på bussar föredrar att stå med sina dra-maten-väskor och gamla par på ikea lyssnar inte riktigt på vad en halvblond 21åring försöker säga till dom.
Kommentarer
Trackback
